From The Elvis Costello Wiki
Jump to navigationJump to search
—
|
Elvis Costello: Bra, men kyligt
Arbetet
|
KÖPENHAMN: Elvis Costello inledde sin skandinavienturné på Falkonerteatret i tisdags. Han skulle stå på scen halv nio, var det sagt. Men uppvärmningspoeten John Cooper Clarke var av okänd anledning inställd och en kvart före utsatt tid släcktes ljuset och Costello drog igång konserten. Då irrade publiken omkring i lokalen som svenska charterturister nyss utsläppta ur bussen på Markusplatsen. Två låtar senare hade större delen av publiken hittat sina platser...
Inte för att Costello — varken då eller senare —verkade bry sig om huruvida vi satt, stod, låg eller överhuvudtaget var där. Med suverän och helt enkelspårig målinriktning drog han igenom sitt program — rakt, kompromisslöst och utan att ge sig själv chansen att för ett ögonblick pejla stämningen.
Musiken då? De nya låtarna verkade lovande, men knappast "inkörda". Man forsade igenom dem utan att egentligen ta till vara de möjligheter som säkert finns där. "Girls Talk" saknade helt den småbubbliga glädje Dave Edmunds ger den, men tolkningen av Dusty Springfields "I Just Don't Know What To Do With Myself" blev ett intensivt prov på nervöst undertryckt känsla. I gamla låtar som "Chelsea" och framför allt "Watching the Detectives" imponerade man genom att bryta upp lagda arrangemang och ge oss fräscha, kraftfulla nytolkningar.
Ändå lämnade man konserten utan den upp-känsla som borde funnits där. Precis som efter de andra Costello-konserterna. För samtidigt som Costello på platta är 70-talets kanske viktigaste rockkartist, så har man väldigt svårt för den kyla han tacklar sina scenframträdanden med, och den distans till sig själv, sin musik och sin publik som blir så uppenbar på scen.
|
|
Clipping.
Page scan.
|
|
|
|
External links
